Utvärdera, utveckla, förbättra

Genom en noggrann och systematisk utvärdering kan ni bedöma resultatet av såväl stödinsatser som förmedlingen av bostäder. Utvärderingen kan i sin tur leda till förbättringar av era bostad först-insatser.

Om verksamheten visar gott resultat kan det också vara ett stort argument för fortsatt finansiering eller för att utvidga och utveckla insatserna.

Att göra utvärderingar och dela med sig av resultaten är också till stor nytta för andra kommuner och organisationer som utvecklar och arbetar med bostad först.

Utvärderingen kommer troligen också att visa att programmet inte är perfekt. Man upptäcker alltid problem som behöver åtgärdas. Även om Bostad först, baserat på aktuell vetenskaplig evidens, visar mycket goda resultat vad gäller att hjälpa människor ur hemlöshet jämfört med flertalet andra typer av insatser, så kommer bostad först inte att fungera bra för precis alla människor under exakt alla omständigheter.

Programtrohet

Att undersöka programtroheten är startpunkten för en utvärdering av Bostad först. Programtrohet handlar om i vilken grad verksamheten följer ursprungsmodellens grundprinciper. Om verksamheten inte följer dessa ska det inte betraktas som Bostad först och inte heller utvärderas som ett exempel på denna modell.

De verksamheter som är programtrogna och som följer grundprinciperna har visat goda resultat när det gäller att hjälpa människor ur hemlöshet – trots att de bedrivs i europeiska länder med vitt skilda välfärdssystem, hälso- och sjukvårdssystem, bostadsmarknad och organisering av socialtjänst.


Vad man mäter

Vid utvärdering fokuserar man på tre målkategorier:

  • Kvarboende
  • Hälsa och välbefinnande
  • Social integration

Goda resultat handlar om att åstadkomma så mycket som möjligt för varje enskild deltagare.

Kvarboende innebär ett gott resultat, men det är av begränsat värde om personen i fråga samtidigt känner sig isolerad, uttråkad och stigmatiserad eller inte upplever någon förbättring av sin hälsa och sitt välbefinnande.

Likaså innebär det en framgång att stärka någons sociala stöd. Å andra sidan har insatsen inte lyckats om den sociala integrationen fungerat men klienten inte lyckats behålla sin lägenhet.

Kostnadseffektivitet

Vid utvärderingar av Bostad först kan man också behöva göra en bedömning av kostnadseffektiviteten. I den här delen av utvärderingen studeras mer i detalj bostad försts relativa kostnadseffektivitet jämfört med andra typer av insatser mot hemlöshet. Vid en bedömning av effektiviteten kan man också behöva undersöka om modellen ger upphov till mer omfattande besparingar i de offentliga utgifterna.


Kvarboende

Det finns tre huvudsakliga sätt att mäta kvarboendefrekvensen:

  1. Den tid som en deltagare i ett Bostad först-program har bott i samma lägenhet. Det är ett enkelt mått som också ger en uppfattning om hur effektivt Bostad först är för boendestabilitet.
  2. Antal nätter som spenderas ”på gatan” före jämfört med efter att klienten fick boende i bostad först.
  3. Individens känslor för sitt hem, t.ex. hur trygga de känner sig och hur bofasta de är.

Hälsa och välbefinnande

Det finns tre olika sätt att mäta deltagarnas hälsa och välbefinnande:

  1. Mäta människors egen bedömning av sin hälsa.
  2. Genom validerade mätinstrument mäta hälsa och välbefinnande.
  3. Genom extern bedömning av läkare, psykiatriker eller annan vårdpersonal.

Social integration

Social integration kan vara det svåraste av de olika resultaten att mäta: delaktighet och engagemang i samhället samt vilken typ av social aktivitet som deltagarna vill ägna sig åt och i vilken omfattning är något högst subjektivt och personligt.

Av två personer som har samma sociala behov och får likvärdigt stöd kan en känna sig isolerad och uttråkad medan en kan vara nöjd.

Det är också viktigt att inte tvinga på Bostad först-deltagare ett ideal om hur en medborgare bör vara. Till exempel kan ”gemenskap” vara ett ideal som vi tror behövs i utsatta områden men som vi inte värdesätter lika högt i rika och välmående områden.


Mätinstrument och frågor

Validerade mätinstrument är frågor som har testats upprepade gånger och visat sig ge enhetliga resultat. Dessa mätinstrument kan förbättra en utvärderings kvalitet och göra det mer sannolikt att resultaten kan betraktas som korrekta. Mätinstrumenten kan inbegripa:

  • Frågor om psykisk och fysisk hälsa
  • Frågor om livskvalitet
  • Frågor om social integration och socialt stöd.

Vissa validerade mätinstrument används generellt sett på nationell nivå, men det finns också exempel på mätmetoder som används internationellt. Här följer några exempel på sådana (notera att denna lista är långtifrån uttömmande):

Hälsoenkäterna SF-12 och SF-36 är formulär som används för att mäta hälsa och välbefinnande (Hospital for Special Surgery 2018; RAND 2018).

Lehman’s Quality of Life Interview (QoLI) (Pleace och Wallace 2011).

Quality-Adjusted Life Years (QALY) som används inom hälsoekonomi.

Self-Suffciency Matrix (SSM) har utvecklats i USA och anpassats för användning i Nederländerna (Lauriks m.fl. 2014).

SAMSHA-skalan (Substance Abuse and Mental Health Services Administration) (Pleace och Wallace 2011).



Dela sidan:
Publicerad: 14 november, 2018