Fördjupa jämförelsen mellan Bostad först och boendetrappan!

Mats Blid är forskare vid Centrum för psykiatriforskning, Institutionen för klinisk neurovetenskap (CNS) Karolinska Institutet och ingår i ett forskarteam med Håkan Källmén och Ulla Beijer.

Vad har du och dina kollegor studerat?

Vi har följt Bostad först i Stockholm från starten fram till 2019. I projektfasen var Stockholms stadsmission utförare. När verksamheten permanentades, tog staden själv över. Vårt fokus har varit att jämföra Bostad först med boendetrappan, eller trappstegsmodellen, som en del kallar det. Vi har på olika sätt undersökt utvecklingen av hälsa, missbruk, kriminalitet och social integration. De studier och artiklar vi skrivit ingår även i ett större EU-projekt, där vi jämför situationen i olika länder. Vi har främst genomfört kvantitativa studier, även om en del av de europeiska projekten haft kvalitativa inslag.

I det europeiska projektet har även en befolkningsundersökning i antal länder gjorts där ett runt femtusen personer intervjuats, t.ex. om hur villiga man var att betala mer skatt för hemlöshetsbekämpning.  Därutöver har olika länders hemlöshetspolitik jämförts, de olika utförarna inom hemlöshetsfältet kartlagts och brukarstudier genomförts.

Vad har ni kommit fram till om Bostad först?

Studien från 2016 då stadsmissionen var utförare visade inte någon skillnad vad gällde missbruk och psykiskt mående mellan boendetrappan och Bostad först. Men vi kan tyvärr inte dra några säkra statistiska slutsatser av det då bortfallet i våra studier var stort.

Men vi tyckte oss ändå se att det fanns problem med implementeringen inledningsvis. Stödet var inte utvecklat och man kan fundera över om det var möjligt ens med ett metodenligt stöd. Fyra personer skulle täcka hela Stockholm stad och vara tillgängliga dygnet runt. Dessutom var de boende i Bostad först generellt redan från början i sämre kondition är de i boendetrappan

Utan att överdriva fick stödpersonalen fara runt som tättingar mer som i brandkårsutryckningar och därutöver försöka lösa mycket över telefon. Stödet blev delvis mer som hemtjänst eller åt det hållet. En sådan arbetssituation påverkar sannolikt resultaten

När vi sedan efter några år gjorde en uppföljning hade verksamheten etablerats och vi kunde se en skillnad med en mer positiv utveckling för de i Bostad först-programmet, bland annat genom att drogmissbruket minskade mer. Vår slutsats var att själva stödet hade blivit betydligt bättre, vilket gjorde att Bostad först nu framstod som betydligt gynnsammare än boendetrappan.

Samtidigt finns det en problematik i att jämföra Bostad först och trappan. Trappan innehåller så mycket och det blir stor skillnad om vi jämför Bostad först med härbärgen, lågtröskelboende eller referenslägenheter. Nu klumpar vi ihop all denna komplexitet i ”trappan”.

Vilka är dina medskick till de som arbetar med Bostad först?

  1. Boendestödet är exakt lika viktigt som boendet. Det har bara blivit tydligare och tydligare för oss. Så om man inte har anammat förhållningssättet i Bostad först, själva grundidén, är det meningslöst att starta en verksamhet.
  2. Brukarna måste hela tiden ha möjlighet att välja nivån på stödet. I teorin är det enkelt, men inte alltid så i praktiken. Det bygger på att det finns både resurser och tillräcklig kompetens inte bara hos boendestödjarna utan även hos de som ska besluta om insatserna. Bostad först ska ju alltid vara utifrån var och ens behov.
  3. I mindre kommuner uppstår särskilda problem. Det är svårt vara anonym för brukaren och därmed undvika de gamla kamraterna. Med ett fåtal Bostad först-placeringar kan det dessutom bli svårt att upprätthålla rätt kompetens hos boendestödjarna som kan bli ganska ensamma. Kanske kan man överväga samarbeten med andra kommuner i närheten.
  4. Undersök hur ni kan omvandla era sociala kontrakt till förstahandskontrakt med Bostad först-insatser!

Idag finns drygt tjugo tusen sociala kontrakt, dvs lägenheter som hyrs i första hand av socialtjänsten och sedan vidare i andra hand till personer som har olika typer av sociala insatser. Man borde jobba i kommunerna med att omvandla alla dessa till Bostad först-lägenheter. Det är inte så mycket som fattas egentligen.

Tanken är ju även i trappan att de boende ska få en egen bostad, men det förhalas med referensboenden, försökslägenheter och andra uppfinningsrika koncept. Väldigt få tar sig hela vägen.

Folk skrattade åt det i början när jag föreslog det. Men när jag nu citerar Sam Tsemberis, som jag hörde i Berlin för några år sedan, lyssnar man. Sam menade att en möjlig strategi är att sakta men säkert omvandla det man har till Bostad först insatser.

Rent organisatoriskt kan det vara svårt, då hyresvärden måste gå med på att ge socialtjänstens klient ett förstahandskontrakt. Men om allmännyttans kunde återta sin gamla roll skulle det vara möjligt.

Har du några ytterligare reflektioner att dela?

Inom akademisk forskning finns alltid olika perspektiv och ibland ganska hårda meningsskiljaktigheter om vad som är ”bra” forskning och ”rätt” perspektiv. Det är inte helt ovanligt att engagemanget i en fråga gör att forskare väljer att inte citera eller bjuda in andra som har perspektiv eller data som delvis motsäger deras egna slutsatser eller deras övertygelse om vad som är ”rätt”. Vi mötte detta när vi presenterade vår första studie från Stockholm på en konferens i Storbritannien där en kollega från kontinenten gick i taket för att vi presenterade siffror som gick emot hans idé om Bostad först som en oöverträffad insats mot hemlöshet, trots att vi varit tydliga med att själva problematisera vår studie. Jag tror att en sådan inställning snarare skadar än gynnar en forskningsfråga.


Dela sidan:
Publicerad: 24 maj, 2020
>
>
Fördjupa jämförelsen mellan Bostad först och boendetrappan!