”Hemlöshet är inte samma sak som sänglöshet”

Under nästan 10 år har stadsmissionerna i Stockholm och Göteborg drivit verksamheter med Bostad först och bostad först-inspirerade koncept tillsammans med kommunerna vi verkar i. Och vi gör det med framgång. I centrum för detta står den enskilda människans rättigheter.

Den 28 november var det dags för Bostad först-konferens i Malmö. Representanter från politik, forskning och praktik samlades för att diskutera hemlöshet, bostadspolitik och hur Sverige ska arbeta med modellen Bostad först. Lotta Säfström, ordförande i Sveriges stadsmissioner, hade i sitt inledande tal ett tydligt budskap: hemlöshet är inte samma sak som sänglöshet. Läs delar av hennes tal i  texten nedan.

Framför allt i Göteborg, men även i Stockholm, har vi sett mycket goda resultat av Bostad först. Kvarboendenivåerna – alltså andelen människor som lyckas bo kvar i sin lägenhet – är på över 80 %.

Inom stadsmissionerna har vi under lång tid sett hur människor verkligen far illa i den traditionella boendetrappan. Vi har för länge sedan insett att hemlöshet inte handlar om sänglöshet, något allt fler politiker i vårt land också måste inse.

Införandet av Bostad först är på många sätt ett paradigmskifte i svenskt socialt arbete, och vi ser behovet av att sprida och skapa förtroende för modellen.

När vi fick möjlighet att starta projektet Avskaffa hemlösheten med Bostad först tog vi oss an uppdraget genom en tvåårig satsning för att informera om, utbilda i och utveckla Bostad först i Sverige. Projektet drivs i samarbete med Lunds universitet och med stöd från Postkodlotteriet.

Sveriges stadsmissioner är också sedan 2016 partner i europasamarbetet Housing First Hub Europe. Genom detta samarbete har vi tillgång till den senaste Europeiska forskningen, där den färska rapporten från hubben kartlagt Bostad först i ett antal europeiska länder. Här konstaterar vi att mycket positivt har hänt, men att det krävs ett starkt stöd från politiken för att Bostad först ska bli långsiktigt hållbart och kunna utvecklas.

Det är ingen tvekan om att det är vårt offentliga samhälle som har ansvar för bostadspolitik och bostadsförsörjning. Detsamma gäller för vårt lands socialpolitik och hälso- och sjukvård.

Men kommuner, landsting och regioner behöver inte nödvändigtvis stå ensamma som aktörer inom dessa välfärdsfält. Tvärtom så har civilsamhällets organisationer, utifrån sin särart och sitt mervärde stora förutsättningar för att tillsammans med kommuner och regioner utföra ett arbete som ligger mycket nära brukarna. Vi har ofta brukarnas tillit och förtroende utifrån att vi är exempelvis Stadsmissionen.

Lägger vi dessutom till fastighetsägarna, även de privata, så har vi samhällets tre sektorer förenade i kampen för bostad åt alla.

Jag vill tro att vi verkligen har möjlighet till ett paradigmskifte inom svensk socialpolitik när det gäller bostad som en mänsklig rättighet. Det är spännande att befinna sig i en sådan tid, i ett möjligt paradigmskifte, och inse att sådant tar tid och det krävs medvetet och envist arbete tillsammans!


Dela sidan:
Publicerad: 3 december, 2019
>
>
”Hemlöshet är inte samma sak som sänglöshet”