Ramarna för hemlöshetsarbetet måste ändras

I Sverige har hemlöshetsarbetet länge varit baserat på boendetrappans modell där människor får kvalificera sig upp för en stege för att slutligen nå fram till målet – en egen bostad. Samtidigt har det växt fram en sekundär bostadsmarknad där socialtjänsten hyr ut lägenheter i andra hand. Detta har mer och mer cementerat människor i en struktur och inte hjälpt dem vidare i livet. Marcus Knutagård, professor vid Lunds universitet, menar att vi måste förändra ramarna för hemlöshetsarbetet, men också vårt sätt att se på hemlösa.

– Att förändra strukturer och synsätt görs inte i en handvändning, vi måste jobba målmedvetet, säger Marcus Knutagård, som forskat på hemlöshet och på modellen bostad först i över 10 år.

Moralisk geografi

Marcus menar att samhället har en ”moralisk geografi” där vi placerar in människor i tid, rum och maktpositioner. Våra idéer om hemlöshet och därmed också hur vi arbetar med hemlösa är baserade på dessa kategoriseringar.

– Vi glömmer bort den unika individen och lyssnar inte på hennes behov eftersom vi tror oss veta vad som är bäst för den personen utifrån våra generaliseringar, säger Marcus.

Enligt modellen Bostad först är det just individen som är i fokus. Stödet utgår från vad varje person själv uttrycker att de behöver. Likaså finns inget krav på behandling mot missbruk. Bostaden är ett medel för ett bättre liv och målet är att personen ska följa hyreslagen och därmed kunna bo kvar och inte återgå till ett liv i hemlöshet, till exempel på grund av ett återfall.

Medmänskligt och ekonomiskt

Enligt svensk och internationell forskning så är bostad först effektivt både medmänskligt och samhällsekonomiskt. 80 procent bor kvar i sin lägenhet. På den sekundära bostadsmarknaden hamnar dock människor i en ond cirkel där de slussas fram och tillbaka mellan akuta lösningar. Ändå kan det anas en skepsis mot att istället arbeta med bostad först på bred front i Sverige.

– Jag tror att det dels handlar det om våra moraliska kompasser, att vi utgår från att vissa människor inte klarar av ett eget boende. Men dels handlar det också om att vi glömmer att fundera på hur evidensbaserade våra nuvarande metoder så som bostadstrappor är: bygger de på forskning eller är det ”så vi alltid har gjort”, säger Marcus.


Dela sidan:
Publicerad: 30 oktober, 2018
>
>
Ramarna för hemlöshetsarbetet måste ändras