FN:s mänskliga rättigheter innebär att en trygg bostad ska uppfylla följande krav:
Läs mer: implementera bostad först – vilka bostäder ska vi erbjuda?
En av Bostad försts grundprinciper är att man respekterar de boendes egna åsikter. Deltagarna kan därmed göra verkliga val när det gäller hur de lever sina liv och vilken typ av stöd de får. Deltagarna erbjuds inte hjälp som de inte behöver. Detta kräver att personalen ser de starka sidor som varje enskild deltagare redan har eller utvecklar med tiden.
Verksamheten måste hitta balansen mellan individens behov av valfrihet och verksamhetens behov av kontroll och utveckling. Varje enskild person behöver uppmuntras att delta i behandling och erbjuds stöd under hela processen. Ytterst är syftet med Bostad först att förbättra hälsan, välbefinnandet och möjligheterna i livet för de individer som får stöd, så att deras möjligheter att ta sig ur hemlösheten ökar.
Att erbjudas en bostad och att få bo kvar i den är inte förenat med krav på att en person ska vara alkohol- eller drogfri samt behandlas för psykisk ohälsa. En hyresgäst ska normalt sett endast kunna bli vräkt om personen har brutit mot hyreskontraktets villkor.
Om en person inte längre behöver stöd genom bostad först, ska personen kunna bo kvar i sin lägenhet och inte behöva söka någon ny. Bostad först erbjuder dock stöd så länge som det behövs, vilket också är ett resultat av att behandling och bostad separeras från varandra.
Om en person förlorar sin bostad, hjälper bostad först till att hitta en ny. Detsamma gäller i det fall en person behöver vårdas tillfälligt på sjukhus eller hamnar i fängelse. Stödet finns kvar för att personen fortsättningsvis ska kunna behålla sin bostad.
Bostad först-verksamheter hyr ibland ut bostäder i andra hand åt sina deltagare (som ett slags sociala kontrakt). Detta kan ha två orsaker.
För det första kan hyresvärdar – såväl privata som allmännyttiga – uppfatta det som tryggare om det rättsliga ansvaret för bostäderna ligger hos Bostad först-programmet snarare än hos personerna som deltar i det.
För det andra kan verksamheten snabbt förflytta en deltagare från en bostad om det uppstår problem och lika snabbt placera honom eller henne i en alternativ bostad, eftersom deltagaren inte är hyresgäst eller står på kontraktet.
Vid den här typen av upplägg handlar det om att hitta balansen mellan att garantera en persons rätt till en bostad och samtidigt begränsa dennes lagliga rätt till en specifik bostad. Här är det ytterst viktigt med ett etiskt agerande från Bostad först-programmets sida för att man ska kunna hålla fast vid grundprincipen att bostad och behandling ska separeras.
Att återhämta sig från ett liv i hemlöshet innebär att skapa sig en trygg och meningsfull tillvaro. I Bostad först får människor det stöd de behöver för att lyckas. Det kan handla om sjukvård och psykisk hälsa, men inte minst om att integreras socialt, återta kontakt med sin familj och hitta gemenskap i bostadsområdet och samhället i stort.
I återhämtningsinriktade program finns en medvetenhet om att deltagarna kan ha traumatiska upplevelser med sig. Man försöker förstärka deltagarnas starka sidor och potential, och man uppmuntrar dem att se positiv förändring som en möjlighet. En lyckad återhämtning kan i sin tur leda till att deltagarna själva kan utforma sina egna stödplaner och bli mentorer eller ombud till andra tidigare hemlösa. Andra delar av återhämtningen kan vara att hjälpa individen med att:
I återhämtningsinriktade program används ofta samtalstekniken motiverande samtal (MI).
Skademinskning (på engelska harm reduction) bygger på idén att det kan vara en komplicerad process att upphöra med alkohol- och drogmissbruk. Metoder som ställer nykterhet, drogfrihet eller avgiftning som ett krav för bostad fungerar inte för alla hemlösa.
Skademinskning är rådande praxis i vissa nordeuropeiska länder som Finland och Storbritannien och har använts länge även i Frankrike. Skademinskning har visat sig vara ett mer effektivt tillvägagångssätt för människor med omfattande och komplexa behov än insatser med fokus på nykterhet och avgiftning.
Skademinskningsprincipen är ett holistiskt synsätt där man försöker ta itu med samtliga orsaker till och konsekvenser av en individs alkohol- och droganvändning. Drogmissbruk kan till exempel inte behandlas eller hanteras separat – det måste förstås i relation till en persons övriga behov, egenskaper och beteende.
Boende i Bostad först får aldrig hotas med sanktioner för att de beter sig eller inte beter sig på ett visst sätt. Bostad först-personal ska aldrig neka någon en bostad, hota med att ta ifrån någon en befintlig bostad eller dra tillbaka stöd och behandling för att personen ifråga inte förändrar sitt beteende i den riktning personalen anser vore det bästa.
Personalen framhåller aktivt och löpande att stöd, behandling och rådgivning är något som de boende alltid har tillgång till. Personalen ska också hjälpa den boende att lita på att positiva förändringar för hälsa, välbefinnande, social integration och livskvalitet är en reell möjlighet. Såväl diskussioner och rådgivning som information, stöd och försök att övertyga deltagarna är verktyg för att uppnå detta.
I vissa verksamheter som vänder sig till hemlösa människor förväntas deltagarna följa en färdig rutt och man arbetar med en fast uppsättning insatser som alltid ser likadana ut för alla. I Bostad först är insatserna utformade utifrån deltagarnas egna styrkor, behov och mål. På så sätt kan individen skapa sin egen väg ur hemlöshet med den kombination av insatser som passar dem bäst.
Vid planering med individen i fokus inom Bostad först är det viktigt att:
Planering med individen i fokus kan som vi nämnt tidigare innebära att Bostad först-deltagare gör prioriteringar som inte överensstämmer med vad personalen anser är det bästa alternativet. I slutändan kan vi uppmuntra och ge deltagarna det stöd de behöver för återhämtning, men vi kan inte kräva att de väljer en specifik väg.
Om en person får sitt förstahandskontrakt kan verksamheten fortsättningsvis hålla kontakten på den nivå som personen önskar. Det kan räcka med ett telefonsamtal då och då eller att man ses på ett café. I det fall en person blir av med sin lägenhet på grund av hyresskulder eller beteende som stör grannarna eller orsakar skada, håller verksamheten även då fortsatt kontakt för att hitta ny bostad och fortsätta resan mot ett permanent boende. Fokus i bostad först ligger på individens behov och inte individens bostad.
Stödet är anpassningsbart och flexibelt, och det finns även utrymme för kreativitet genom att det kan anpassas till den enskilda individens unika behov – åtminstone inom de (ekonomiska) ramar som ett Bostad först-program har att förhålla sig till. Stödets intensitet kan ökas och minskas efter individuella behov, så att man kan reagera på ett positivt sätt när någon behöver mer, eller mindre, hjälp på daglig basis.
Stödet följer med individen, t.ex. om personen blir vräkt, behöver vistas på sjukhus eller av någon annan anledning inte kan vara kvar i sin bostad. Verksamheten håller kontakt med personen i fråga och försöker hitta en ny bostad åt honom eller henne. Ett flexibelt stöd innebär också att det erbjuds så länge det behövs. Människor som deltar i ett Bostad först-program är kanske inte vana vid att bo själva i en egen lägenhet. De kan ha tillbringat flera år – ibland till och med årtionden – i olika kommunala verksamheter, tillfälliga boenden och härbärgen, eller levt på gatan. Det stöd som deltagarna behöver för att vänja sig vid att bo själva kan behöva erbjudas under längre tid än några månader. Detta betyder inte att behovet av stöd kommer att ligga på en konstant hög nivå. Behoven skiftar över tid. Stödet behöver inte heller nödvändigtvis vara permanent eftersom deltagare i ett Bostad först-program kan komma till en punkt då de inte längre behöver stöd. Antingen klarar de sig med mindre intensiva former av stöd eller så kan de leva helt på egen hand.