Med utgångspunkt i de åtta grundprinciperna arbetar vi i Bostad först målinriktat för att hjälpa människor att kunna bo kvar i sin bostad, att förbättra sin hälsa och hitta sociala sammanhang och en meningsfull vardag. Varje person får det stöd och den behandling som de själva önskar. På så sätt kan var och en liva sitt liv i trygghet utifrån sina egna mål och villkor.
FN:s mänskliga rättigheter innebär att en trygg bostad ska uppfylla följande krav:
En av Bostad försts grundprinciper är att man respekterar de boendes egna åsikter. Deltagarna kan därmed göra verkliga val när det gäller hur de lever sina liv och vilken typ av stöd de får.
Människor erbjuds inte hjälp som de inte behöver. Detta kräver att personalen ser de starka sidor som varje enskild individ redan har eller utvecklar med tiden.
Medkänsla, respekt, värme och förståelse hos Bostad först-personalen är viktigt när man ger stöd.
Stödet som erbjuds måste vara flexibelt, kreativt och anpassningsbart.
Verksamheten måste hitta balansen mellan individens behov av valfrihet och verksamhetens behov av kontroll och utveckling.
Varje enskild person behöver uppmuntras att delta i behandling och erbjuds också stöd under hela processen. Ytterst är syftet med Bostad först att förbättra hälsa, välbefinnande och möjligheterna i livet för de personer som får stöd, så att deras möjligheter att bo kvar i bostaden ökar.
Att erbjudas en bostad och att få bo kvar i den är inte förenat med krav på att en person ska vara alkohol- eller drogfri samt behandlas för psykisk ohälsa. En hyresgäst ska normalt sett endast kunna bli vräkt om personen har brutit mot hyreskontraktets villkor.
Om en person inte längre behöver stöd genom Bostad först, ska personen kunna bo kvar i sin lägenhet och inte behöva söka någon ny. Bostad först erbjuder dock stöd så länge som det behövs, vilket också är ett resultat av att behandling och bostad separeras från varandra.
Om en person förlorar sin bostad, hjälper verksamheten till att hitta en ny. Detsamma gäller i det fall en person behöver vårdas tillfälligt på sjukhus eller till exempel hamnar i fängelse. Stödet finns kvar för att personen ändå ska kunna behålla sin bostad.
Bostad först-verksamheter hyr ibland ut bostäder i andra hand åt sina hyresgäster (som ett slags sociala kontrakt). Detta kan ha två orsaker.
För det första kan hyresvärdar – såväl privata som allmännyttiga – uppfatta det som tryggare om det rättsliga ansvaret för bostäderna ligger hos Bostad först-programmet snarare än hos personerna som deltar i det.
För det andra kan verksamheten snabbt förflytta en deltagare från en bostad om det uppstår problem och lika snabbt placera honom eller henne i en alternativ bostad, eftersom deltagaren inte är hyresgäst eller står på kontraktet.
Vid den här typen av upplägg handlar det om att hitta balansen mellan att garantera en persons rätt till en bostad och samtidigt begränsa dennes lagliga rätt till en specifik bostad. Här är det ytterst viktigt med ett etiskt agerande från Bostad först-programmets sida för att man ska kunna hålla fast vid grundprincipen att bostad och behandling ska separeras.
Att återhämta sig från ett liv i hemlöshet innebär att skapa sig en trygg och meningsfull tillvaro. I Bostad först får människor det stöd de behöver för att lyckas. Det kan handla om sjukvård och psykisk hälsa, men inte minst om att integreras socialt, återta kontakt med sin familj och hitta gemenskap i bostadsområdet och samhället i stort.
I återhämtningsinriktade program finns en medvetenhet om att människor kan ha upplevt olika sorters trauma. Fokus ligger då på att förstärka personens starka sidor och potential, och man uppmuntrar dem att se att positiv förändring är möjligt. I återhämtningsinriktade program används ofta samtalstekniken motiverande samtal (MI). Återhämtningen innebär också att hjälpa individen med att:
En lyckad återhämtning från livet som hemlös kan leda till att människor själva kan utforma sina egna stödplaner. Vissa kan också bli mentorer eller ombud till andra tidigare hemlösa.
Skademinskning (på engelska harm reduction) bygger på idén att det kan vara en komplicerad process att upphöra med alkohol- och drogmissbruk. Metoder som däremot ställer nykterhet, drogfrihet eller avgiftning som ett krav för bostad har visat sig fungera dåligt.
Skademinskning är rådande praxis i vissa nordeuropeiska länder som Finland och Storbritannien och har använts länge även i Frankrike. Skademinskning har visat sig vara ett mer effektivt tillvägagångssätt för människor med omfattande och komplexa behov än insatser med fokus på nykterhet och avgiftning.
Skademinskningsprincipen är ett holistiskt synsätt där man försöker ta itu med samtliga orsaker till och konsekvenser av en individs alkohol- och droganvändning. Drogmissbruk kan till exempel inte behandlas eller hanteras separat – det måste förstås i relation till en persons övriga behov, egenskaper och beteende.
Boende i Bostad först får aldrig hotas med sanktioner för att de agerar på ett visst sätt. Bostad först-personal ska aldrig neka någon en bostad, hota med att ta ifrån någon en befintlig bostad eller dra tillbaka stöd och behandling för att personen ifråga inte förändrar sitt beteende i den riktning personalen anser vore det bästa.
Personalen är tydliga med att stöd, behandling och rådgivning är något som de boende alltid har tillgång till. Personalen ska också genom diskussion, rådgivning, information och stöd försöka hjälpa den boende att lita på att det är möjligt att påverka sin hälsa, sitt välbefinnande och sociala liv.
I modeller så som boendetrappor förväntas deltagarna följa en färdig rutt och man arbetar med en fast uppsättning insatser som alltid ser likadana ut för alla. I Bostad först är insatserna däremot utformade utifrån deltagarnas egna styrkor, behov och mål. På så sätt kan individen skapa sin egen väg ur hemlöshet med den kombination av insatser som passar dem bäst.
Vid planering med individen i fokus inom Bostad först är det viktigt att:
Planering med individen i fokus kan som vi nämnt tidigare innebära att Bostad först-deltagare gör prioriteringar som inte överensstämmer med vad personalen anser är det bästa alternativet. I slutändan kan vi uppmuntra och ge varje person det stöd de behöver för återhämtning, men vi kan inte kräva att de väljer en specifik väg.
Människor som flyttar i sin lägenhet och får stöd från Bostad först-verksamhet är troligtvis inte vana vid att bo själva i eget boende. De kan ha tillbringat flera år – ibland till och med årtionden – i olika kommunala verksamheter, tillfälliga boenden och härbärgen, eller levt på gatan.
Det stöd som deltagarna behöver för att vänja sig vid att bo själva måste därför vara flexibelt och anpassat. Det kan behöva erbjudas under längre tid, och i ett inledningsskede vara väldigt intensivt. Människor behov kommer att skifta över tid och därför behöver verksamheten vara följsam och hitta rätt väg tillsammans med varje individ.
Hyresgästen kan också komma till en punkt då de inte längre behöver stöd. Antingen klarar de sig med mindre intensiva former av stöd eller så kan de leva helt på egen hand.