Konsten att navigera rätt i Bostad först

Elin Goliat Young arbetade tidigare som koordinator för Bostad först och är nu Gruppledare i Järfälla kommun.

Varifrån kom du när började du i Bostad först i Järfälla?

Jag jobbade med Bostad först i en kommun där vi inte hade någon allmännytta och testade att använda bostadsrätter. Men då gick det inte att erbjuda ett förstahandskontrakt ens på lång sikt, vilket gjorde att vi inte riktigt följde grundmodellen. Nu blev det som ett vanligt socialt kontrakt. I den kommunen kom initiativet från socialtjänsten efter att vi hade gjort studiebesök i Helsingborg, som då hållit på ett tag.

Vad var uppdraget när du kom in i Bostad först?

Jag kom till Järfälla 2017. Där var politikerna motorn i att starta Bostad först. Allmännyttan var en inarbetad samarbetspartner. Förarbetet var gjort av en utredare, man hade beslutat om att starta upp med fem lägenheter. Jag anställdes som koordinator.

Hur var verksamheten organiserad?

Jag hade i det operativa en arbetsgrupp som stöd för att bolla frågeställningar som dök upp i implementeringen av bostad först samt för att avgöra vilka som skulle prioriteras av de klienter som var aktuella för Bostad först. I den ingick utredaren och handläggare från försörjningsstöd, vuxenenheten och funktionshinder. Förslag på personer som kunde vara aktuella för insatsen togs fram av arbetsgruppens respektive enheter, bedömning gjordes gemensamt. Arbetsgruppens förslag fördes vidare till en styrgrupp som bestod av chefer från samma tre enheter. Cheferna beslutade sedan om vem som skulle prioriteras.

Vad var din förståelse av målgruppen för Bostad först-insatserna?

Att det handlade om personer i akut hemlöshet med ett stort stödbehov, som inte bara behövde vara missbruksrelaterat. Det kunde för mig alltså vara en person med sammansatt social problematik men utan missbruk. Vi hade bara fem lägenheter. För oss blev det då självklart att de måste gå till de allra svåraste individerna, de som inte lyckats komma vidare någonstans. Vår ledstjärna var att vi vid bedömningstillfället skulle prioritera den som just då hade allra störst behov, oavsett personens bakgrund eller historia inom socialtjänsten. Vem gynnar en Bostad först-insats bäst här och nu?

Hur relaterade detta till den kontext du kom in i?

Styrgruppen hade goda kunskaper om bostad först och även arbetsgruppen till viss del. Det komplicerade blev att nå ut med informationen och kunskapen till kollegorna på respektive enhet. Det var ju dom som skulle remittera de aktuella klienterna. Till en början låste vi fast oss vid ”missbruk” vilket gjorde att personer som saknade fastställt missbruk eller hade annan omfattande psykosocial problematik inte blev aktuella för insatsen. Vi hade samtidigt en väldigt bred definition på målgruppen vilket gjorde att personer som fungerade i andra boendelösningar men inte hade eget boende, kunde gå vidare till Bostad först remiss. Så trots den breda definitionen av målgruppen så var det få personer i akut hemlöshet som fördes fram som förslag. Det var märkligt eftersom förstudien visade på betydligt fler.

Vad gjorde du då?

Eftersom också uppsökarverksamhet ingick i mitt uppdrag så hade jag en del uppfattning om vilka personer som fanns i kommunen och vilka som borde finnas på remiss. Vi började då använda oss av en ”omvänd” remiss-gång. Jag tog med mig namn och uppgifter på de personer som jag mötte via uppsök och arbetsgruppen tog med de namnen ut i enheterna. Så genom uppsök kunde vi få förslag till de resterande lägenheterna och tydligare rama in målgruppen.

Så vad hände?

Varje enhet fick ta ställning till namnen som arbetsgruppen hade satt upp på ”bostad-först-listan”.  Handläggarna fick fylla på med aktuell information och lägga till sin bedömning till om personen skulle vara aktuell för bostad först eller inte.

Den omvända ordningen som remissgången fick gjorde att även personer som handläggaren först inte tänkt på fick möjlighet att vara aktuell för insats. Det blev en utmaning i att lägga ”trappstegstänket” åt sidan. Man behövde inte förtjäna sin lägenhet utan skulle få den utan krav på motprestation. Hur skulle man kunna motivera att dessa får Bostad först, när andra som kämpar och håller sig drogfria eller söker jobb inte får en egen lägenhet?

Vad berodde dina kollegors reaktion på, tror du?

Bostad först handlar om att utmana och vända på det gamla tankesättet och har man parallella verksamheter där man fortfarande ska tänka i trappsteg så hamnar man i att individer ställs mot varandra. Även om de flesta inser det svåra i att försöka bli drogfri på härbärge så är det ju fortfarande så som verkligenheten ser ut för majoriteten. Att då plocka ut några få klienter där man ska tänka precis tvärtom blir utmanande. Det kan då bli svårt att motivera att några få personer i långvarigt missbruk som lever i hemlöshet ska kunna få lägenhet ”utan krav”. Personer som kanske dessutom gång på gång straffat ut sig från andra boendelösningar, de blir då ”belönade” med egen lägenhet.

Hur kunde ni komma vidare?

Vi jobbade med metoden i fokus och alla i styrgrupp och arbetsgrupp var överens om definitionen av målgruppen. Vi jobbade vidare med att förklara och förankra Bostad först-andan ytterligare i arbetsgruppen samt gick ut på alla enheter och implementerade modellen ytterligare. Det gjorde att vi kunde fortsätta med idén om att målgruppen var de svåraste och mest utsatta utifrån de aktuella behoven när vi till sist tog fram de resterande kandidaterna. Vi har nu en plan för alla våra fem lägenheter och är i fasen att utreda hur vi ska göra med bostad först framöver. Kan vi utöka i någon form eller har vi bara kapacitet att fortsätta med de vi har? Vi är en del i Stockholmsregionen och kampen om lägenheterna är hård och svår.

Vad har du för råd till de som ska starta upp eller driver Bostad först-verksamhet?

• En eller flera personer måste få ett tydligt mandat att ansvara för att ge stöd till de olika organisationsdelar som är berörda.
• Se till att de som jobbar med bostad först får kontinuerlig kompetensutveckling själva.
• Räkna med att det kommer uppstå problem, att man kommer hamna på sidospår och att det då ska finnas någon som styr tillbaka mot modellens grundteser.
• Man behöver vända och vrida på saker, diskutera, och börja om ifall man kört fast. Låt det ta lite tid!
• Om möjligt: låt de som arbetar med stödet i Bostad först få ägna sig fullt ut åt det och inte påläggs andra sidouppgifter med den traditionella logiken utifrån kravställande, det blir svårt att skifta mellan de två rollerna.