Hemlöshet innebär att sakna en fast bostad och kan innebära att vara utan tak över huvudet. Orsakerna kan vara strukturella, som ekonomiska svårigheter, eller sociala, som missbruk, psykisk ohälsa och avsaknad av socialt stöd – ofta en kombination. Detta gör det svårt för individen att bibehålla en stabil och säker boendesituation, vilket kan leda till att de tvingas sova på gatan eller i tillfälliga boenden.

Definitioner av hemlöshet

En dimension är begreppsparet social respektive strukturell hemlöshet. Social hemlöshet innebär att det finns en bakomliggande problematik som exempelvis beroende eller psykisk ohälsa. Strukturell hemlöshet uppstår när hushåll utan social problematik inte kan ta sig in på bostadsmarknaden. Den breda definitionen av hemlöshet utifrån fyra situationer har använts sedan 2011. Den lyfter fram att hemlöshet kan bero på såväl strukturella som individuella faktorer och att hemlöshet inte är en egenskap utan en situation som en person kan befinna sig i, under olika lång tid.

Situation 1: Akut hemlöshet

Hit räknas förutom ”uteliggare”, dvs. personer som sover ute eller i trappuppgångar, bilar, tält och liknande, även dem som övernattar på akutboende eller härbärge eller i jourboende, skyddade boenden eller motsvarande.

Situation 2: Institutionsvistelse och stödboende

Intagen eller inskriven på en kriminalvårdsanstalt, eller annan institution eller stödboende och ska flytta därifrån inom tre månader, men har ingen bostad att flytta till.

Situation 3: Långsiktiga boendelösningar

Boende i någon av socialtjänstens särskilda boendelösningar, där boendet är förenat med tillsyn och särskilda villkor eller regler. Det gäller t.ex. försökslägenheter, träningslägenheter och sociala kontrakt.

Situation 4: Eget ordnat kortsiktigt boende

Bor tillfälligt och utan kontrakt hos kompisar/bekanta, familj/släktingar eller har ett tillfälligt inneboende- eller andrahandskontrakt hos en privatperson.